Jag bryr mig

 
[Prata inte bakom ryggen. Be istället]
Vi ber för Lycksele
Därför att vi bryr oss.
Om du inte tror på Gud, så se det som att jag bryr mig när jag ber för dig!
 
När jag fyllde 26 år åkte jag o en kompis till Göteborg
där jag jobbat som svetsare på Arendalsvarvet.
Tillsammans med ett gäng bekanta tog vi tillfället
att ordna en fest på Vargögatan 4 i stadsdelen Majorna.
Långt in på natten satt jag och en tjej och surrade med varandra,
då plötsligt Gud kom in i mina tankar på ett påtagligt sätt.
Jag hade ju inte bett Honom komma,
Men mina föräldrar, farmor o farfar, faster Signild, min lillasyster
och församlingen de tillhörde, hade bett för mig.
Varför kan man undra? Jo därför att dom brydde sig om mig
och trodde att Gud kunde hjälpa.
Gud lämnade aldrig mina tankar och under det kommande halvåret
hände en rad märkliga sammanträffanden och oväntade händelser.
När jag sedan kommit till tro och accepterat Jesus, tog jag ett a4-papper
och skrev ner cirka fyrtio namn som hade bett för mig, pratat med mig 
eller som Eva, en gammal kompis, skickat en bok om kristen tro till mig
utan att veta att jag var en sökare.
Om någon av er som Brydde sig om mig på det sättet läser detta,
vill jag tacka er för omsorgen, som troligtvis räddade mitt liv!

Kommentera här: